Jag förstår att syftet ytterst sällan varit att förminska. Jag förstår att det handlar om att man vill vara snäll och försöka skänka en lugnande tanke. Men det är inte så det tas emot. "Du ska se att det inte är något", "Det går nog över snart", "Vi är inte oroliga" med flera liknande kommentarer,… Fortsätt läsa Och så står man där. Förminskad och ler, igen.
Kategori: Smärtresa
Funkisveckan: Diagnosresan
I våras var den första temaveckan under namnet #funkisveckan och då skulle man berätta utifrån olika rubrik. Allt för att belysa hur det är att leva ett liv som inte tillhör normen. För att normalisera och neutralisera hur det ser ut i olika familjer. Här kan man se de inlägg jag skrev då, och även… Fortsätt läsa Funkisveckan: Diagnosresan
Som natt och dag
Först måste jag bara säga tack. Tack för alla kommentarer till förra inlägget om min smärta. Och även på sociala medier och privat. Flera utav er kommenterade också att jag inte alls skulle tänka att jag var gnällig. Utan det var sammanfattat ett inlägg på min egen blogg, som helt enkelt skildrade mitt liv rakt… Fortsätt läsa Som natt och dag
Jag är så sjukt trött på att ha ont jämt. (Ett riktigt gnälligt och eländigt inlägg).
Jag är så trött på det här nu. Trött på att ha en kropp som inte fungerar som jag önskar. Trött på att ha ont. Trött på att känna att kroppen inte samarbetar. Och samtidigt orolig. Orolig för att det ska vara något allvarligare som är fel än jag vågar tänka på. Om man bortser… Fortsätt läsa Jag är så sjukt trött på att ha ont jämt. (Ett riktigt gnälligt och eländigt inlägg).
Martinas Bokstäver 