Jag blir inte rädd särskilt ofta. Då tänker jag så där rädd på riktigt. Inte att man försjunken i tankar hoppar högt när någon börjar prata eller plötsligt står där framför. För lättskrämd på så vis, det är jag. Nej, nu tänker jag på sådant som verkligen skrämmer mig. Tidigare idag läste jag ett inlägg… Fortsätt läsa Från medmänsklig omtanke till hatstormsparty?
Kategori: Martina filosoferar
Att våga tro och följa sin stjärna
Ikväll när jag gick med hunden behövde jag ingen pannlampa. Fullmånen och stjärnorna lyste min väg. När man står under en klar stjärnhimmel. Det är märkligt. Man känner sig så liten samtidigt som man känner sig som en del av något mycket större. Större än man någonsin kan förstå fullt ut. Och den känslan är… Fortsätt läsa Att våga tro och följa sin stjärna
En betraktelse
De är så söta de små vindruvsklasarna i växthuset. Om ett par månader är de ätklara. Men än så länge är de bara som små prickar lite varstans i växthuset. Men det är verkligen fascinerande varje år detta med att vinstocken som ser död ut bara vaknar till liv igen och plötsligt bär stora mängder… Fortsätt läsa En betraktelse
Relationer – hur svårt kan det vara?
Häromdagen fyllde en av mina absolut närmaste vänner år. Hon är en sån där vän som vet precis vad jag menar när jag påbörjar en halv mening. Vi hade kunnat prata i telefon varje dag, om tiden bara fanns. Men vi hörs av på ett eller annat sätt i princip varendaste dag. En dag utan… Fortsätt läsa Relationer – hur svårt kan det vara?
Ibland undrar jag för vem jag skriver
Varför jag skriver min blogg, det har jag aldrig direkt funderat kring. Dels för att jag vet att jag måste skriva för att inte implodera. Egentligen hade jag behövt skriva mycket mer. Och dels för att det behövs bilder av verkligheten från alla typer av familjer. Att leva i en familj som avviker från normen… Fortsätt läsa Ibland undrar jag för vem jag skriver
01.26
Klockan har blivit ny dag och morgonen närmar sig. Bredvid mig sover min minsta stjärna, men jag kan inte sova. Tankarna snurrar och jag vågar inte riktigt slappna av. Både minst o störst är hemma med hosta. Mini hostar så läskigt, låter som hon ska kräkas varje gång. Och tidigare ikväll vaknade hon, hostade och… Fortsätt läsa 01.26
Tankar mitt i natten
Märklig natt. Mini sover oroligt och har vaknat flera gånger. Hon somnade dock väldigt smidigt idag. Så skönt sen vi fick melatonin till henne. Äntligen har hon en normal sovtid. Sen sov hon i typ en timme innan hon kom upp, satte sig hos mig och somnade om. När vi lagt henne igen vaknade hon… Fortsätt läsa Tankar mitt i natten
Som natt och dag
Först måste jag bara säga tack. Tack för alla kommentarer till förra inlägget om min smärta. Och även på sociala medier och privat. Flera utav er kommenterade också att jag inte alls skulle tänka att jag var gnällig. Utan det var sammanfattat ett inlägg på min egen blogg, som helt enkelt skildrade mitt liv rakt… Fortsätt läsa Som natt och dag
En julreflektion
Så var den då över. Denna corona-präglade julhelg. Och sociala medier bjuder på en härlig samling av nya sätt att fira på. Enormt många som firat utomhus, julbadat, träffats på en julpromenad och dylikt. Det är även många som uttrycker sin stora sorg och saknad över att julen inte alls är så som den brukar… Fortsätt läsa En julreflektion
Har jag kommit fram?
Att jag är en känslomänniska lär ju inte förvåna någon som känner mig eller har läst minst ett inlägg i den här bloggen. Och i alla de där känslorna som fyller mig bor det ord. Ord som längtar efter att få blomma ut och fylla mig. Oftast när jag skriver vet jag inte riktigt vad… Fortsätt läsa Har jag kommit fram?
Martinas Bokstäver 