Så var den då över. Denna corona-präglade julhelg. Och sociala medier bjuder på en härlig samling av nya sätt att fira på. Enormt många som firat utomhus, julbadat, träffats på en julpromenad och dylikt. Det är även många som uttrycker sin stora sorg och saknad över att julen inte alls är så som den brukar… Fortsätt läsa En julreflektion
Kategori: Autism
Ett steg fram – två steg bak
Igår var vi äntligen på återgivningen från psykologen för mini. Både jag och maken var närvarande och mötet blev inte riktigt så som jag hade hoppats. Samtidigt visste vi ju inte vad vi kunde vänta oss, så ur den aspekten blev det väl som det skulle bli. Psykologen bekräftade att hon såg delar av det… Fortsätt läsa Ett steg fram – två steg bak
En liten uppdatering
Måste även i ett eget inlägg sammanfatta lite som hänt nu. Jag skrev ju om hur ingenting fungerat som vi tänkt gällande skolskiftet. Det var många vägar sen och när det väl började rulla på så har bollen ändå rullat rätt snabbt. I onsdags började sonen nya skolan. Då först bara en timme. Och sen… Fortsätt läsa En liten uppdatering
En kluven relation till fars dag.
Fars dag. Jag ser hyllningar till fäder på nästan vartenda konto jag följer på instagram och facebook flödar över. Själv känner jag mig alltid så kluven denna dag. Jag blir snarare ledsen och deppig än kärlekssam och glad som de flesta andra verkar bli. Den ständiga belastning vi lever under gör att man sällan orkar… Fortsätt läsa En kluven relation till fars dag.
Och nu sitter jag här och gråter igen
Det finns egentligen en helt fantastisk helg jag borde berätta om. En helg av andpaus som jag och min kära make fick komma iväg på för några veckor sen. Jag har inte hunnit med att berätta känner jag. Men det var fint. Hunden på hundvakt, barnen på barnvakter och vi på hotell ensamma. Otroligt lyxigt… Fortsätt läsa Och nu sitter jag här och gråter igen
Känslosnurr
Vilken dag. Var ska jag ens börja. Känslor i ett enda virr varr. En blandning mellan hopp och förtvivlan, glädje och oro. Men ändå får man väl säga framtidstro. Det blir lite kryptiskt till viss del. Vissa saker kan jag inte skriva så mycket om som jag skulle vilja eller behöva. Men om vi börjar… Fortsätt läsa Känslosnurr
Min ADHD-resa, åtminstone en bit
För snart ett år sedan, den 20e september för att vara exakt, var familjens tredje npf-utredning under 6 månaders tid avklarad. Min egen. Jag minns känslan väl där i väntrummet. Så otroligt nervös och jag visste inte om jag var nervös över att få veta att jag hade adhd, eller att få veta att jag… Fortsätt läsa Min ADHD-resa, åtminstone en bit
Alla dessa människoöden som bor i mitt hjärta
Jag kommer inte ihåg alla koderna på de hus jag haft vårdtagare. Koderna har jag inte lagt så mycket energi på att lära mig. Dem ser jag lätt i telefonen. Men när jag klivit innanför porten vet fingrarna vilken våning jag ska trycka i hissen. Fötterna vet hur många trappor jag ska gå upp för… Fortsätt läsa Alla dessa människoöden som bor i mitt hjärta
Med samlad kraft
Lång och intensiv dag till ända. Blir trött bara jag tänker på allt som hunnits. Men också skönt. Bakat grötrutor, disk, tvätt, lagt in två kassar ren tvätt som liksom glömts bort ett tag nu. Lagat mat. Kört till sortergården och sen vid tre började jag jobba. Och så ett antal känslor i det. Mitt… Fortsätt läsa Med samlad kraft
Ännu en natt i revy
Nu är jag där igen. Klockan är snart halv fyra. Huset sover. Och jag är vaken. "Det är väl bara att gå och lägga sig". Ja för all del. Men jag känner i kroppen om jag har möjlighet att kunna somna eller ej. Idag har jag dessutom redan sovit nästan fyra timmar. Idag har nämligen… Fortsätt läsa Ännu en natt i revy
