Så var den då över. Denna corona-präglade julhelg. Och sociala medier bjuder på en härlig samling av nya sätt att fira på. Enormt många som firat utomhus, julbadat, träffats på en julpromenad och dylikt. Det är även många som uttrycker sin stora sorg och saknad över att julen inte alls är så som den brukar… Fortsätt läsa En julreflektion
Kategori: ångest
Har jag kommit fram?
Att jag är en känslomänniska lär ju inte förvåna någon som känner mig eller har läst minst ett inlägg i den här bloggen. Och i alla de där känslorna som fyller mig bor det ord. Ord som längtar efter att få blomma ut och fylla mig. Oftast när jag skriver vet jag inte riktigt vad… Fortsätt läsa Har jag kommit fram?
En kluven relation till fars dag.
Fars dag. Jag ser hyllningar till fäder på nästan vartenda konto jag följer på instagram och facebook flödar över. Själv känner jag mig alltid så kluven denna dag. Jag blir snarare ledsen och deppig än kärlekssam och glad som de flesta andra verkar bli. Den ständiga belastning vi lever under gör att man sällan orkar… Fortsätt läsa En kluven relation till fars dag.
Och nu sitter jag här och gråter igen
Det finns egentligen en helt fantastisk helg jag borde berätta om. En helg av andpaus som jag och min kära make fick komma iväg på för några veckor sen. Jag har inte hunnit med att berätta känner jag. Men det var fint. Hunden på hundvakt, barnen på barnvakter och vi på hotell ensamma. Otroligt lyxigt… Fortsätt läsa Och nu sitter jag här och gråter igen
Känslosnurr
Vilken dag. Var ska jag ens börja. Känslor i ett enda virr varr. En blandning mellan hopp och förtvivlan, glädje och oro. Men ändå får man väl säga framtidstro. Det blir lite kryptiskt till viss del. Vissa saker kan jag inte skriva så mycket om som jag skulle vilja eller behöva. Men om vi börjar… Fortsätt läsa Känslosnurr
Min ADHD-resa, åtminstone en bit
För snart ett år sedan, den 20e september för att vara exakt, var familjens tredje npf-utredning under 6 månaders tid avklarad. Min egen. Jag minns känslan väl där i väntrummet. Så otroligt nervös och jag visste inte om jag var nervös över att få veta att jag hade adhd, eller att få veta att jag… Fortsätt läsa Min ADHD-resa, åtminstone en bit
Med samlad kraft
Lång och intensiv dag till ända. Blir trött bara jag tänker på allt som hunnits. Men också skönt. Bakat grötrutor, disk, tvätt, lagt in två kassar ren tvätt som liksom glömts bort ett tag nu. Lagat mat. Kört till sortergården och sen vid tre började jag jobba. Och så ett antal känslor i det. Mitt… Fortsätt läsa Med samlad kraft
En smittohärd, ger sammansvetsad värld?
Tomma hyllor i affärerna, snabba regeringsbeslut, stängda skolor, hemma från jobb, skola och barnomsorg för att man hostar lite grann eller känner sig minsta lilla sjuk. Hemma även efter man blir bra igen ett par dagar. Det är just nu en annan tid. Det är mycket oro och ängslan över världen. Man har inget facit,… Fortsätt läsa En smittohärd, ger sammansvetsad värld?
Hon är inte ledsen. Hon är bara rörd.
Igår var verkligen en riktig skitdag. Det är nedra tur att de inte kommer så ofta de där dagarna. Ångesten var övermäktig. Vid tio hade det fortfarande inte släppt, så då tog jag medicin och gick och la mig. Jag sov själv först en stund och sen tillsammans med Felicia. Kom inte upp förens framåt… Fortsätt läsa Hon är inte ledsen. Hon är bara rörd.
När ångest river öppet hav
Klockan är snart 6.20. Om exakt en timme går skolbussen. Jag borde väckt barnen för en stund sen så de kan vakna i lugn och ro. Slippa stressa. Istället ligger jag i sängen, under täcket. Med Felicias andetag tätt emot mina. Jag provar något nytt. Jag vaknade med ångest. Med en sån där ångest som… Fortsätt läsa När ångest river öppet hav
