ADHD · Autism · Barn · NPF · ODD - trotssyndrom · Perceptionsstörning · Tourettes · Utmattning · Vardagsliv

Möte med socialtjänsten

Jag vet inte hur det är med dig, men för mig ger tanken på ett möte med socialtjänsten tyvärr en känsla av obehag. Det är egentligen hemskt för det är inte den känslan man borde få. Grundtanken med socialtjänsten är att hjälpa, men med alla skräckhistorier ifrån verkligheten är det inte enbart positivt när jag tänker på soc. Vår tidigare erfarenhet är ju tyvärr inte heller odelat positiv. Det har gjort att det är ännu svårare att faktiskt söka den här hjälpen vi nu gör.

I måndags hade jag ett egenbokat möte med socialtjänsten och skolans kurator. Älskar att hon fattar att det är laddat att åka till socialkontoret och erbjuder att ha mötet på hennes kontor istället. Det var ett jättebra möte och jag möttes av en tjej som verkade som hon genuint vill hjälpa. Väldigt skönt med att kuratorn var med, hon är så bra och när man själv inte alltid minns allting, är det skönt att det varit med ett par öron till.

Planen med mötet var att få information kring vad som finns och steget nu är att försöka få till någon form av avlastning för våra två äldsta barn. Kontaktfamilj eller kontaktperson eller kanske både ock. Vi vet inte riktigt. Det ska ju vara något som på riktigt ger avlastning för både dem och oss.

Att söka avlastning för att orka vardagen är något som legat i bakhuvudet länge. Men det har inte känts riktigt rätt och det är ju ändå ett stort steg att ta, att behöva låta någon annan ta hand om barnen då och då för att vi ska kunna orka. Det är ju liksom ingenting man egentligen vill göra. Helst vill man ju orka allting själv.

Men ju äldre barnen blir, desto mer känner man att även de behöver lite avlastning ifrån oss och varandra. Så jag tror att det kan bli bra för oss allihop. Det är ju dock en process innan man ens är där. Vi behöver ju dels hitta familjer/personer som vi är trygga med. Men framförallt behöver vi överhuvudtaget få igenom och godkänt en ansökan. Än så länge är det bara på informationsstadiet. En formell ansökan är inte gjord. Vi vill ju helst att det ska vara någon vi och barnen känner. Och det är inte så lätt alltid att matcha samman vad man tror själv skulle funka för de olika barnen. De kan ju inte vara på samma ställe, så behövs flera personer. Sen är nästa steg att fråga personerna om de ens vill prövas för ett sådant här uppdrag.

Framtiden får helt enkelt utvisa. Vi ska höras igen om ett par veckor, så då kanske jag får lite svar på delar av mina frågor också. Men känslan är än så länge positiv. Så får vi se om och när det landar i något. Men vi har begärt LSS-intyg för dottern i varje fall från BUP. Det vi hade var från 2019 så det var lite för gammalt även om det som står är korrekt.

//Martina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s