Allmänt · Religion · Tillbakablickar · Vardagsliv

Mitt i alla stormar väljer jag dig.

Idag är det exakt 11 år sedan vi stod där längst fram i Algutsrums kyrka inför varandra, vår förstfödde (då snart 8 månader gammal), familj, vänner och Gud. Vi lovade att välja varandra och älska varandra både genom glädje och sorg. När livet känns tufft och när livet är enkelt. Vi valde varandra då och vi fortsätter välja varandra.

För 1 år sedan när vi firade 10 år, så valde vi att förnya våra löften. Mitt i en pandemi så vi fick vara lite kreativa och dela upp det hela, men det blev väldigt fint tycker jag. På själva dagen den 23e var det en fredag, vi var i vår kyrka närmast hem och hade föräldrar och varsin bror närvarande. Vår präst var densamme som 10 år tidigare vilket kändes extra fint. Efteråt bjöd vi på trerätters. Dagen efter hade vi sen fest i församlingshemmet för lite fler vänner. Då passade vi även på att fira att jag fyllt 35 och att maken fyllde 40 året innan när restriktionerna var som skarpast.

På vårt bröllop sjöng vänner till oss en låt som betytt väldigt mycket för oss ”Thank you stars” av Katie Melua och på förnyelsen sjöng jag densamma men med en egenskriven text. En text som nånstans sammanfattade våra år tillsammans kan man säga.

Att välja varandra första gången och säga ja var inte särskilt svårt. Fortfarande relativt nykära, bara en liten bebis och det mesta just då var ganska enkelt. Lite visste vi då om de prövningar som vi sen skulle behöva ta oss igenom. Framförallt en massa prövningar som legat utanför vår påverkningsgrad och kontroll. Men samtidigt är det ju ändå så, att ju mer man klarar av, desto mer säker kan man ju ändå vara nästa gång något händer att man ska kunna lösa även den utmaningen.

Att välja varandra andra gången och bekräfta att vårt ja fortfarande gäller kändes därför ännu viktigare och någonstans mer värdefullt. Även om det rent juridiskt inte har någon mening alls. Men det kändes verkligen viktigt att mitt i stormen av psykisk ohälsa, utmaningar i livet, vardagskaos och ekorrehjul som bara fortsätter snurra säga ja. Att välja varandra som de två trötta trebarnsföräldrar vi är, även när livet inte är rosaskimrande.

Våra första 11 år som gifta är nu avklarade. Så då är det ju bara att börja på nästa 11. Förhoppningsvis innehåller dem lite färre prövningar och lite medvind som omväxling. Kärleken lever ju åtminstone kvar sen tidigare så den delen tänker jag att vi fortsätter med och tar med oss vidare nu.

//Martina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s