Allmänt · Foto · Martina filosoferar · Religion · Vardagsliv

Att våga tro och följa sin stjärna

Ikväll när jag gick med hunden behövde jag ingen pannlampa. Fullmånen och stjärnorna lyste min väg.

När man står under en klar stjärnhimmel. Det är märkligt. Man känner sig så liten samtidigt som man känner sig som en del av något mycket större. Större än man någonsin kan förstå fullt ut. Och den känslan är så häftig. Den infinner sig nästan alltid när jag ser stjärnorna.

Det är inte svårt att i ett sånt tillfälle känna tacksamheten över livet. Och hela känslan blir en bön.

Och när stjärnorna lyser så starkt och klart, så här nära inpå jul. Går det ju knappt att låta bli att dra parallellen mot herdarna som följde sin stjärna. Som vågade tro att något väntade när de nådde sitt mål.

Att våga tro att livet löser sig. Att våga ha det som ledstjärna, är inte så lätt alltid. Men jag försöker verkligen. För djupt inom mig så vet jag att det löser sig. Att det finns en lösning även om jag inte kan se den.

Det gäller ”bara” att våga tro. Att våga lita på att det finns en mening med det som sker och att det finns ett mål och ett syfte där i slutet av regnbågen.

Men så klart är det inte lika lätt varje dag. Så klart tvivlar jag vissa dagar och känner mig bitter och ledsen över att så mycket hamnar i våra armar. Och att det är så mycket som vi måste hantera, vare sig vi orkar eller ej. Men jag tror verkligen på riktigt att det kommer läsa sig.

Jag tror att det kanske är därför jag blir sedd som så stark. Även om jag egentligen hatar det. För stark är jag inte. Inte ens fysiskt vissa dagar numera. Men psykiskt är jag inte stark. Jag är egentligen så otroligt skör och det brister titt som tätt.

När månen lyser så starkt att den på bild känns som solen. Stjärnorna visar dock att det är natt.

Men det finns ju inget val. Och för många år sedan läste jag ”Det är inte hur du har det som är problemet. Utan hur du tar det”. Och jag tänker att det är så. Jag väljer för det mesta att tänka att det är en mening även med detta.

Jag försöker lyssna mer på hjärtat än hjärnan. Och jag försöker verkligen att lyssna på min kropp och vad den signalerar.

Något jag däremot är otroligt trött på är allt som känns som att det inte finns någon större mening med. Som att behöva kriga för att få rätt vård eller för att vård över huvud taget. Och att aldrig helt kunna slappna av.

Men, jag vill verkligen mycket hellre tro att allt löser sig. Och sen isåfall ha fel. Än att bara ge upp och garanterat inte lösa någonting.

//Martina

En kommentar på “Att våga tro och följa sin stjärna

  1. ❤️❤️🙏 det finns en plan. Tilltro till att allt är som det skall vara. Kram fina Martina

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s