ADHD · Autism · Barn · NPF · Utredning mini · Vardagsliv

Tydliga drag utav..

Ni vet när man spelar spel, och närmar sig mållinjen. Men så hamnar man på rutan, stå över ett kast eller gå tillbaka 5 steg. Och så känns det som att man aldrig ska hamna i mål. Lite så är känslan just nu.

Jag ska försöka samla ihop mina tankar och känslor som är lite blandade och splittrade nu. Å ena sidan är jag nöjd och känner mig hörd. Å andra sidan vill jag falla ihop i en liten pöl och låta tårarna spruta. Så ja, lite splittrat.

De senaste två veckorna under 3 tillfällen, (eller ja 4 om man räknar med även förskolans samtal med psykologen), så har vi gjort minis utredning. Vi har gjort den externt på samma plats där jag själv gjorde min utredning för 2 år sedan. Och idag hade vi då återgivningen med psykologen. Jag och maken här hemma och psykologen en videolänk bort. Skönt ändå att kunna få reagera ifred efter samtalet. Och väldigt skönt att vi satt här båda två.

Resultatet var både förväntat och inte. Mini har tydliga svårigheter i samtliga kategorier. Hon har också styrkor i samma kategorier. Och därtill är hon 3.5 år och i ett jobbigt mellanläge där vissa av svårigheterna anses skulle kunna vara normala. Det enda som inte fanns några bekymmer i var själva begåvningsdelen. Och det hade vi inte heller misstänkt.

Om vi gjort utredningen om 2 år, med samma resultat som nu. Så hade vi med största sannolikhet fått diagnoserna ADHD och autism på hennes papper. Nu får vi istället ”tydliga drag av adhd och autism”. Även om det var autism som var det de skulle utreda just nu, med tanke på hennes ålder. Och jag köper det. För hon är både väldigt stark inom väldigt mycket, samtidigt som hennes svårigheter är otroligt svåra och tunga för oss som familj.

Skönt var att psykologen hade sett massor på vår observation. Mycket mer än jag trodde hon hade kunnat se. Och både hon och läkaren var rörande överens om att det fanns mycket svårigheter. Och rekommendationen kommer vara att man gör om utredningen innan förskoleklass ska börja. Så om 2 år typ.

Kärleksörten som är finare än någonsin i år.

Det svåraste just nu är att vi inte riktigt vet om vi ändå kommer kunna få stöd från HAB i väntan på att man isåfall gör om utredningen. Psykologen tyckte det, men hon får ju inte bestämma över andra instanser.

Det var dock otroligt skönt att få bekräftat att vi lever i en väldigt belastande och svår situation med 3 barn som alla behöver olika stöd och har sina svårigheter. Detta att någon annan hör, förstår och bekräftar betyder så otroligt mycket. För det är verkligen inte alltid självklart.

Jag vet inte ens hur många gånger vi blivit ifrågasatta genom åren och detta framförallt för att de största svårigheterna är här hemma. De sammanbrott och totala meltdowns som är här hemma, syns ytterst sällan någon annanstans. Särskilt på mini. De stora har ju börjat visa sina svårigheter lite överallt även om dottern nog inte får så mycket sammanbrott och utåtagering nån annanstans än hemma.

Och det är ju för all del så klart skönt. Klart att man blir stolt som förälder att ens barn ändå kan uppföra sig. Det betyder ju trots allt att vi gjort något rätt i vår uppfostran. Även om den känns långt borta när de sparkas, slåss, skriker och bråkar här hemma.

Så just nu är nog den här ovissheten i hur man går vidare och vilket stöd vi kommer att kunna få framåt som är det som känns jobbigast. Jag är livrädd för att hamna mellan stolarna och behöva fortsätta kämpa på i motvind. Samtidigt som det är skönt att man redan nu gjort den här utredningen och att vi tredje ungen gillt faktiskt kan känna att vi blivit lyssnade på.

I helgen ska vi ha barnen hos min mamma och min syster. Uppdelade för bästa upplevelsen för både barn och barnvakt. Och vår hund ska även han få vara på lite semester ifrån oss. Jag och maken har planerat både lite egentid med ett par fina vänner, god mat och en natt på hotell. Känns som att det är precis vad som behövs efter allt som varit den senaste tiden. Och då tänker jag inte bara på barnen.

Det har liksom varit lite mycket. Både materialistiskt och på andra sätt. En väldigt kort, ofullständig och koncis sammanfattning kommer här: En sommar med för mycket jobb (om än roligt) och för lite vila gentemot vad jag behövt. Bilstrul. Ökade sömnsvårigheter igen hos mini. Början på min termin med besked om suicid hos klasskamrat bara 21 år gammal. En exploderad ugnslucka. En avloppsutredning så vi måste ansöka om och sedan fixa en markbädd eller vad det nu var (jag ser mest ork och pengar flyga iväg). Och en himla massa småsaker som måste tas tag i, såsom att beställa recept ännu en gång då läkaren missade/sket i att förnya 1 av 3. Avboka o flytta tandläkartider. Min egen remiss till neurografin som jag måste höra av mig till läkaren för att få göra. Måste ta tag i att höra av mig till min läkare på psyk angående medicin till mig själv med. Och hjälp igen för minis sömn.

Så ja. Det där var lite ytskrap på sånt som går att ta på. Känner hur utmattningen flåsar och hånskrattar mig i nacken. Men måste lyckas vända det rätt. Försöker lyssna så mycket jag kan och skiter i massa saker som vi borde ta tag i. Såsom trädgårdens gräs som blivit äng. Min walk-on-closet nedanför sängen med mera. Och just nu borde jag nog äta, för känner illamåendet av ångest och hunger välla upp inom mig.

Den exploderade ugnsluckan. Varm ugn, och skulle bara öppna luckan när ytterglaset splittrades i en miljon små glasbitar. Men ingen skada skedd mer än den uppenbarliga på själva ugnen.

Sammanfattningsvis. Att någon lyssnar, hör, förstår, bekräftar. Det är banne mig det allra viktigaste av allt. Och kanske egentligen inte förstår. Men att man är lyhörd för att det man som förälder till ett barn med lite extra allt berättar. För egentligen spelar det inte någon roll överhuvudtaget vad andra ser och inte. Om någon förälder vittnar om hur deras situation är, måste man vara ödmjuk för att den är på ett visst sätt även om man inte ser den. Och det upplever jag att psykologen gjorde.

//Martina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s