ADHD · Arbetsterapi · ångest · Studentliv · Utmattning · Vardagsliv

Good enough?

Sitter på biblioteket i ett lånat grupprum. I mina hörlurar hörs just nu Josefina Gnistes vackra toner, menade att sprida något slags lugn och styrka till mig.

Det allra sista vi hade på vårterminen var en individuell skriftlig tenta. En ganska rolig tenta egentligen då den byggde på en film som vi skulle se. Av olika anledningar fick jag panik och ångest över den där tentan, och till sist tog jag beslutet att inte skicka in den. Hela sommaren har den legat orörd i min dator och nu närmar sig plötsligt kompletteringstillfället då den behöver skickas in.

Idag är jag ledig, och jag valde att åka hemifrån och in till stan för att verkligen kunna skriva. Jag satte mig på Espresso House för det brukade vara en mysig miljö när jag förr om åren oftare var på café. Men trots att jag hade hörlurar med eget ljud i så trängde sig ljuden ifrån cafeets högtalare och gäster in och störde mig i min koncentration.

Lyckades trots allt skriva litegrann, men gav tillslut upp och åkte till biblioteket för att låna ett grupprum istället. Och här är jag nu sen en stund tillbaka.

Jag tittar på uppgiften, försöker formulera mig och få ner svaren som till stor del trots allt finns i mitt huvud. Men jag får inte ihop det. Jag kände redan på espresso house hur ångesten började riva i mig. Besvikelsen över att känna att jag inte kan är så stor.

Och jag blir arg på mig själv som inte tagit mig tiden tidigare i sommar. Men jag hade nog inte orkat det bättre. Hela sommaren har bestått av jobb, och även om jag tyckt att det varit superroligt att få göra något helt nytt, så har de få dagar jag varit ledig egentligen varit alldeles för lite för att återhämta mig.

Sommaren har innehållit många glädjeämnen, och här bland utkasten på bloggen ligger ett antal ofullständiga inlägg som inte hunnit avslutas när jag väl kunnat sitta ner en stund. Så det är ju bara att inse att det nog inte hade blivit så mycket skrivit på tentan ens om jag hade försökt.

Men just nu känner jag mest bara panik över alltihopa. Känslan av att jag inte kan och att jag borde ge upp alltihop med att plugga kommer över mig. Och jag vet att det är en irrationell tanke men känslan omgärdar mig trots allt. För första gången sen jag började utbildningen för snart ett år sen undrar jag riktigt ordentligt om jag verkligen kommer klara av detta.

Jag får flashbacks till tidigare utbildningar och tentor jag inte klarat av genom livet. Varför är det så mycket lättare för minnesbanken att plocka fram de gånger man misslyckats än de gånger man lyckats? När försvinner den förmågan? För barn är det ju så mycket mer självklart. Deras självförtroende är på topp många gånger även i sådant de är ganska dåliga på. Men de lyckades ju nästan en annan gång, så då borde de klara det nu. DEN mentaliteten vill jag också besitta naturligt.

För jag kan ju tvinga mig till det. Kan konstatera att jag klarat varenda inlämnad tenta det här året. Jag har fått C på alla som man kan få mer än godkänt på, och det är ju bättre än jag nånsin kunnat tro att jag skulle göra ifrån mig.

Kanske är det därför min ångest blir desto större? För även om jag bestämmer mig för att det viktigaste är att klara sig och bli godkänd. Så är jag en högprestationsmänniska som alltid vill lyckas. Min kravprofil på mig själv har alltid varit enorm. Delvis ringer ord från min uppväxt i öronen ”Martina, du som har ett sånt läshuvud. Varför använder du inte det bättre?”. Nu är jag där, med mitt fina läshuvud och ska prestera och det går inte alls. För det handlar ju inte om intelligens och kapacitet. Det handlar om fokus, koncentration, sänka sina tokhöga krav och prestationsångest.

Istället brinner tårarna bakom ögonlocken och tröttheten ifrån en intensiv sommar och alldeles för lite paus kommer över mig. Jag försöker verkligen vara snäll mot mig själv, och tänker att det verkligen är helt ok att inte lyckas så himla bra jämt. Och med tanke på hur vår livssituation sett ut de senaste åren, dess intensitet och minimala återhämtning får jag ju trots allt klappa mig på axeln över hur bra jag trots det ändå har lyckats.

Och jag försöker verkligen att tänka så. Försöker verkligen säga till mig själv att det är ok om det inte går. Tillslut löser det sig. Men jag vill verkligen inte ha en massa ogjort kvar hängandes över mig. Jag vill bara kunna skriva klart, skicka in tentan och andas ut ett par veckor innan skolan börjar terminen igen.

En termin jag verkligen ser fram emot, då den innehåller vår första riktiga VFU-period. Så kul att få komma ut och lära sig allting lite mer praktiskt.

För rent krasst, även om känslan av att ge upp och att jag inte kommer kunna klara av att fullfölja högskolestudier kommer över mig. Så är ju ändå motivationen till att lyckas och bli klar så mycket högre än så. Jag vill verkligen bli arbetsterapeut. Och jag tror dessutom att jag kan bli en riktigt bra sådan om jag bara klarar av studierna.

Läkande att skriva dock. Istället för att fortsätta bygga upp ångesten och känslan av misslyckande fick jag ur mig en del av känslorna och är lite lättare i själen nu. Så nu ska jag ta tillfället i akt och försöka få ner något mer de sista timmarna innan jag ska åka och hämta vår matbeställning från Willys.

//Martina

2 kommentarer på “Good enough?

  1. Heja dig! Du kan ❣️❣️
    Tänk på den där efterlängtade examen, de brukar vara min målbild. När jag dippar och tappar all tro på mig själv när det gäller studierna så försöker jag tänka ”du kan du kan du kan! Ge inte upp detta” och du kan också! ❤️ Ett ord i taget så är du snart där. Kärlek / Josephine

    Gilla

    1. Tack!
      Tillslut så kom typ 1200 ord. Synd bara att det bästa flowet var lagom till att jag var tvungen att åka. Men skönt ändå att sluta så, snarare än i ångest över att inget funkar. Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s