Allmänt · Foto · Martina filosoferar · Religion · Vardagsliv · Växthus och trädgård

En betraktelse

De är så söta de små vindruvsklasarna i växthuset. Om ett par månader är de ätklara. Men än så länge är de bara som små prickar lite varstans i växthuset.

Men det är verkligen fascinerande varje år detta med att vinstocken som ser död ut bara vaknar till liv igen och plötsligt bär stora mängder utav frukt. Och täcker hela taket med prunkande grenar.

Det om något är väl att vara tacksam och förundrad över. Att naturen är så fantastisk. Att den dör varje år, men återuppstår varje vår. Och även om jag upplevt detta i snart 35 år. Så är jag ändå varje år lika förundrad och fascinerad över vårens ankommande.

För mig är detta ett av Guds alla mirakel. Vår vidunderliga natur och dess storhet. Det känns liksom orimligt att alla dessa processer och att det bara fungerar år efter år, inte skulle vara en del av något gudomligt och större. Att det bara skulle fungera utan någon eller någots påverkan.

Det är ju bara att se alla dessa växter som vi drivit upp nu under våren. Det är noga med vad varje liten fröindivid vill ha för att leva och må bra. Vissa vill ha sol och mycket vatten och vissa måste stå mörkt för att ta något exempel. Men i naturen är det så perfekt. Nog för att trädgårdar kan växa igen med en väldig fart. Men det är också alla dessa träd, alla växter som kanske en gång planterats, som sen kommer varje år. Växer lite till och för varje år blir träden ståtligare och ståtligare.

Och likaså, har ni tänkt på hur mycket man kan äta och göra tillexempel saft på i naturen? Det finns så otroligt mycket, alldeles gratis i många fall att bara hämta in och tillaga för nästan inga pengar alls. I min trädgård har jag massa blommande hägg. Och trots att vi bott här i 9 år nu, så var det först i år jag fick veta att man kunde göra saft på häggen. Likaså tänker jag varje år att jag ska ta mig ut i dessa maskroshav utanför vårt hus och plocka ett rejält fång för att testa att göra både saft och marmelad. Jag är dock lite trög i starten och generellt har de blommat över innan jag får tummen ur tillslut.

//Martina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s