ADHD · Autism · Barn · DCD · funkisveckan · NPF · Utredning mini · Vardagsliv

Funkisveckan: Funkis

Denna veckan kommer jag att delta i ett initiativ som kallas funkisveckan. Vilket innebär att jag varje dag kommer belysa något ur funkisvärlden på bestämda teman. Veckan kommer se ut som nedan i bilden. Och tolkningen på varje ämne är fri.

Första temat är som synes Funkis.

Och det skulle kunna innebära två saker. Antingen arkitektur- och inredningsstilen funktionalism. Där är jag ute på djupa vatten och kommer således inte skriva något om det, men vill man veta mer kan man klicka på länken så kommer man till wikipedia.

Eller alternativ två, funktionsnedsättning. Och det är precis det som den här veckan vill belysa. Funkisvardag i helt vanliga familjer där man fått ett extra inslag av funktion.

Så vad innebär då funkis för mig och vår familj?

Det är ganska nyss jag börjat inse att vi också är en funkisfamilj. Förut har jag alltid tänkt att funkis är förknippat med fysiska funktionsnedsättningar och sådant som syns. Men så där tänker jag inte längre. Numera tänker jag att funkis är ett sätt att fungera. Och i vissa familjer är funktionen inte enligt det man skulle kalla samhällets norm, eller normalt. Normalt gillar jag inte att benämna saker dock, för att det betyder att det som inte anses normalt skulle då vara onormalt. Och det får genast en hemskt negativ klang tycker jag.

Men att vara funkis är ju att fungera annorlunda. Att inte vara som alla andra och även om alla är unika så kan funkis innebära att vara så unik att det knappt finns någon annan som har samma funktionsnedsättning.

I vår familj så är det framförallt dolda funktionsnedsättningar som gör livet lite mer utmanande. Om man har en del kunskap om vad autism, ADHD och DCD innebär. Så tror jag dock att vi inte är så dolda i vårt funkisliv direkt. Om man inte har kunskap så verkar vi vara en stundtals ouppfostrad familj. Som glömmer bort sig och pratar rakt ut. En familj där barnen har en massa spring i benen och där föräldrarna hade önskat att deras ben var lika fulla av spring vissa dagar.

Vi är en familj där barnen har lite svårt att lyssna och processa informationen de får, när det är en massa annat spännande som tar fokus. Tillexempel inne i en affär. Där finns det gott om ny information som ständigt överfaller dem. Massa roliga saker man kan köpa, sådant de tycker är gott, sånt som är äckligt. Sånt som är roligt och kanske någon lampa som håller på att ta slut och blinkar lite ibland. Det finns en massa andra familjer att titta på. Kanske någon som har fint hår, eller en snygg jacka. Kanske någon som de känner igen. Och när de hela tiden fylls av nya intryck så behövs det många påminnelser för att de ska komma ihåg att inte springa, att inte tjata, att inte låta. Och det tar enormt mycket energi av både barnen och oss att genomföra en handling med de premisserna.

Det kan dessutom vara en massa ljud i butiken som de flesta inte funderar så mycket på. För de allra flesta har ett inbyggt filter som gör att man kan filtrera bort onödvändiga ljud. Såsom en fläkt som surrar. Andras samtal. Ett barn som skriker i andra änden av affären. En lampa som låter. Och för att inte tala om alla frysboxar och kylar som alla ger små ljud ifrån sig.

Ljud som de flesta inte reagerar på. Men har ni någon gång haft strömavbrott? Den tystnaden som blir när all elektronik i huset tystnar. Och man har inte ens reagerat på att det är så mycket ljud som det faktiskt är i ett hem. För det ligger i ljudmattan i bakgrunden och det sållas bort. Dessa ljud hör man ofta när man har en npf-diagnos. Vet inte exakt hur det funkar men man kan inte per automatik sålla ljud och intryck mellan viktiga och oviktiga.

Nina Andersson Westman har en klockren illustration på just detta.

Så vad har den här familjen för diagnoser?

För den som brukar läsa bloggen så vet den att vi har en hel trave diagnoser i den här familjen. Men för den som hittat hit tack vare funkisveckan kommer en liten sammanfattning nu.

Jag som skriver, är mamma i familjen och 2019 fick jag min ADHD diagnos. En diagnos som förklarade otroligt mycket av mitt liv. Jag har skrivit mer om det tidigare. Det kan man läsa om här.

Pappan i familjen, min make, fick sin ADHD-diagnos 2012. Några månader efter att vårt andra barn fötts.

Barn 1. Pojke 10 år (född 2011). Han fick 2019 diagnosen ADHD samt autistiska drag. När vi då började medicinera för att hjälpa honom hålla fokus och dämpa impulserna så kröp det autistiska i honom mer till ytan och fick utrymme. Så nu ska vi göra upp plan för att antagligen utreda autismdelen igen.

Barn 2. Flicka 8.5 år (född 2012). Fick 2019 diagnoserna autism, ADHD och DCD. Hon har utöver det en konstaterad sömnstörning och svår insektsfobi. DCD är en motorisk funktionsnedsättning som innebär att man har svårt med koordination, balans och kroppskontroll. Man kan upplevas yvig, klumpig och har ofta en lite annorlunda gång och springstil.

Barn 3. Flicka 3 år (född 2017). Står i kö för autismutredning på habiliteringen. Men vi fick erbjudande om att få komma till privat instans (samma som jag gjorde min utredning på) istället på remiss. Då kön till hab för utredning ligger på minst ett år. Hon ska även träffa sjukgymnast nu i april för att bedöma motoriken. Även hon visar vissa tendenser på DCD precis som storasyster. Och man ska även kolla senor osv kring foten då tågången som är så vanlig vid autism kan ställa till det.

Det var en sammanfattning av vårt funkis i den här familjen. Under resten av veckan kommer lite andra delar.

//Martina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s