ADHD · Allmänt · Autism · Barn · Martina filosoferar · Sömn · Vardagsliv

Tankar mitt i natten

Märklig natt.
Mini sover oroligt och har vaknat flera gånger. Hon somnade dock väldigt smidigt idag. Så skönt sen vi fick melatonin till henne. Äntligen har hon en normal sovtid. Sen sov hon i typ en timme innan hon kom upp, satte sig hos mig och somnade om. När vi lagt henne igen vaknade hon så fort maken tänkte tanken att gå typ. Hon har sovit väldigt lätt. Och när jag tog över efter ett tag och hon verkade sova tungt. Vågade jag tillslut gå upp för att ta smärtlindring och melatonin. Men icke. Tog några minuter sen vaknade hon och kom upp hon med.


Mellantjejen har inte somnat än. Klockan har passerat midnatt men det är inget ovanligt att hon inte somnar. Trots att hon får rätt mycket medicin för att kunna sova. Så sover hon inte så bra som man kunde önska. Ikväll fick hon tillslut även ta extramedicinen hon normalt inte tar just nu. Vi började nämligen med en ny medicin för ett par veckor sen. Så då fick den här backa så länge.

Jag kan inte heller sova. Mycket pga  det nedra revbenet som gör att jag inte riktigt hittar en bra position att sova i. Och dessutom kan jag ju bara ha tyngdtäcket över benen. Vågar inte riktigt lägga över 11 kg täcke på ett skadat revben. Även om jag vill. Behöver tyngden för att komma till ro.
Just nu blir jag inte riktigt trött. Trots medicin som brukar hjälpa till på traven.

Sonen hoppas jag sover. Han har iallafall inte kommit upp och begärt mer skärmtid på telefonen, så han sover nog. Och maken är även han vaken. Men han sitter i soffan och fokuserade nog mer på att få andas utan barn efter en vecka med tjejerna hemma. (mellantjejen har haft ont i halsen). Men eftersom mellan inte kan sova. Gick hon och la sig med kudde o täcke i soffan. Så det lugnet är nog slut nu.

Revbenet kanske jag borde förklara fresten. Det är antagligen sprucket. Känns så. Mini har en tid haft en förmåga att landa med knäna på mig när hon hoppar runt. Så har mest väntat. Och i förrgår kväll fick hon till ännu en sån där träff som kändes rejält. Och igår när jag vaknade så var där en smärta jag inte kände igen och inte heller känt förut.

Hon är ju mer vild än tam det här barnet och att hoppa på mig när jag ligger ner är en av favoritsysslorna. Kanske för att det låter så roligt när hon landar. Eftersom det generellt gör ont tjuter jag till. Och hon tjuter av skratt. Detta är ett mönster vi jobbar mycket på att ändra. Men det går inte så fort.

Hon är förövrigt rolig. Häromdagen höll hon i något hon inte skulle och började gå iväg med det. Så jag sa till henne flera gånger att hon inte fick gå iväg med det. Att det skulle vara där det var. Då tittar hon bara på mig och säger ”Du säger nej. Jag säger ja”. Och sen gick hon.

Med den attityden som treåring redan, bävar jag inför framtiden. Det är verkligen en självsäker och målmedveten ung dam vi har. Hon kan nog gå långt om hon bara vill.

Nä, nu känns det som att tröttheten börjar komma. Så är väl bäst att låta den få lov till det. Klockan är ju trots allt ändå snart 1. Och även om man kan önska, lär inte mini sova längre än max 8 oavsett. Senaste tiden har hon vaknat typ halv sex..

Så godnatt. //Martina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s