ADHD · Allmänt · Arbetsterapi · ångest · Barn · Hjälpmedel · Martina filosoferar · Myofasciellt smärtsyndrom · Smärtresa · Studentliv · Tillbakablickar · Vardagsliv

Som natt och dag

Först måste jag bara säga tack. Tack för alla kommentarer till förra inlägget om min smärta. Och även på sociala medier och privat. Flera utav er kommenterade också att jag inte alls skulle tänka att jag var gnällig. Utan det var sammanfattat ett inlägg på min egen blogg, som helt enkelt skildrade mitt liv rakt upp och ner som det var där och då.

Fredagen fortsatte ganska jobbig. Jag skrev inte en endaste rad på min examination. Öppnade inte ens upp filen. Men det fick vara så. Det hade aldrig fungerat för orken var slut. Jag orkade inte ens prata. Hade verkligen inte kraft. Jag gick tillslut och la mig och först grät och sen somnade jag helt slut av att försöka orka livet, under min värmefilt. Jag sov i typ 2 timmar. Mådde något bättre sen, kunde åtminstone prata. Men bra var det inte förens på lördagen. Då hade jag även spenderat hela natten under värmefilten. Egentligen för varmt. Men fullständigt nödvändigt.

Helt galet nog så var det en så enorm skillnad på lördagen. Jag bad om bönehjälp i mina sociala medier och jag fick jättefint gensvar på det. För mig är bönen ett kraftverktyg. Och tror man inte på Gud kanske man ändå kan tro på tankens kraft och hur otroligt starkt det är när man riktar sina tankar i specifik riktning. Oavsett vad, om det var värmefilten eller bönesvar eller kombination. Eller något helt annat. Så tackar jag Gud och er, för hjälpen.

Tack även fresten för alla olika förslag på vad som kan vara fel. Tack för pepp till att verkligen ligga på vården och rätten till att bli utredd ordentligt. Jag har fått så många förslag på sjukdomar jag skulle kunna lida av. Och helt har jag inte orkat läsa om alla. Vissa gjorde mig mer deppig än andra. Men några kunde jag avfärda direkt. Det var visserligen också rätt skönt.

Min största oro är inte att det inte ska gå över. Jag tänker att får jag rätt diagnos. Bör jag även kunna få rätt hjälp. Och jag vet att jag även kan påverka mycket själv genom att justera min kost och tänka på hur jag rör mig och sitter. Mitt rörelsemönster har såklart ändrats drastiskt när jag gick från att jobba 80 procent i hemtjänsten till att plugga 100 procent hemifrån. Tack vare pandemin är utbildningen som annars skulle genererat ett antal steg och förflyttningar i skolan reducerade till mellan pluggrummet i källaren, toaletten, kylen, vattenkokaren och soffan i vardagsrummet. Sen lite mathandling (oftast via nätet så jag bara hämtar ut bakom butiken typ) och hämtning och lämning av barn.

Lite rörelse har jag ju visserligen. Min trogna studiekamrat och blandras kräver ju sin beskärda del promenad. Men i perioder när smärtan varit onödigt tung så har de blivit korta runder allt som oftast. Jag har dragbälte. Och det är tur, för hade aldrig klarat att gå särskilt långt om det krävde att jag höll i kopplet med händerna. Men också gör mina fötter stundtals så ont att jag klarar kortast möjliga väg här hemma. Det är då man väljer ett hörn som verkar städat i bild och sätter sig i vardagsrummet istället när det är dags för lektion via zoom.

Så självklart har ju även det påverkat. Min värk började öka redan i våras. Jag märkte att jag inte klarade allting jag klarat förut. Men det var ändå rätt ok. Men under hösten har det ökat såpass mycket att maken verkligen reagerat på att det känns ohållbart. Och jag tror att dem jag pratar med regelbundet också känner att jag klagat och kommenterat att kroppen inte riktigt funkar eller vill som jag vill, oftare än förut.

Men som sagt, lördag och nu även söndag. Som natt och dag mellan veckan och nu. Helt sjukt ändå. I fredags kunde jag inte ens prata pga smärtan. Och nu i helgen har jag flyttat möbler. Vi fick till skänkes en jättefin gammal soffa och två fåtöljer. Dem var vi och hämtade i lördags. Gick jättebra. Lite knorr med händerna, men i övrigt knappt märkte av det. Värre var det för maken som vred till ryggen sen när vi kom hem och skulle lasta av. Han skulle sanda lite över vår isgata och lyckades knixa till på nåt vis. Så möblerna fick stå kvar i, det tackochlov helstängda och väderskyddande, släpet över natten. Idag var han lite bättre, så vi kunde bära ner soffan till mitt studierum i källaren. Fåtöljerna bar jag och sonen tillsammans. Fiffigt med lite äldre barn ibland.

Det blev himla fint. Jag ska inte ge mig på att berätta vilken stil det är på möblerna, för det har jag inte koll på. Men om man tänker sig att hon vi hämtade dem ifrån. Hon är i min mammas ålder, och möblerna hade en gång tillhört hennes mormor. Så de är inte några moderna saker. Utan bekväma, välgjorda och vackra möbler. Och förhoppningsvis innehåller det goda studievibbar då hon också hade suttit och pluggat där mycket en gång i tiden.

Vill fresten passa på att slå ett slag för freetrailer om man ska hyra släp. Visade sig att det fanns i vår närmaste stad också. Innan har vi hyrt via dem på ikea nån gång. Men nu var det blomsterlandet som stod för reklamen. I varje fall. Otroligt billigt sätt att hyra släp. För 3 dygn nu, betalar vi lika mycket som 4 timmar skulle kostat på den bensinmack jag först kollade på. Och smidigt. Man öppnade låset via en app i mobilen. Och det var enkelt att i samma app förlänga när man som vi nu då fick en rygg som ställde till det. Det lät nästan som ett samarbete, men icke då. Detta var ett vanligt hederligt gammalt tips.

Imorgon börjar en ny termin för mig. Och således en ny kurs. Denna terminen var det både anatomi, psykologi och jag tror även juridik om jag inte minns fel. Väldigt kul. Men också tror jag väldigt krävande kurser utav mig. Men det reder sig.

Första veckan blir väl dock knölig när jag nu då ska skriva klart den tenta de flesta av mina klasskompisar lämnade in i fredags och således lämnat bakom sig. Samtidigt som jag ska läsa på inför allting nytt. Men. Det kan också faktiskt vara helt perfekt för min hjärna som kräver en massa stimulans för att inte bli uttråkad. Jag hoppas på det. Blir ju mer effektiv med om jag har mycket att göra än om det är för mycket tid och för lite att göra.

Nåväl, dags att sova. Min veckohandling skickades iväg digitalt för en halvtimme sen. Så imorgon får maken äran att storhandla på 5 minuter efter jobbet. Jag älskar att jag kan handla hemifrån. Tycker det är så skönt att bara sitta och fylla i. Tänka efter. Kolla i skåpen om det finns hemma. Nä jag skojade bara, det gör jag nästan aldrig, fast jag tänker egentligen att det är en av fördelarna. Men jag skulle ju kunna om jag vill. Och det är ju också bra. Och sen är det någon annan som får betalt för att göra min handling. Och jag behöver bara åka dit och hämta den. Kan tillochmed ha med barnen utan att få ett nervöst sammanbrott. Perfekt!

Det måste ju ändå vara en av pandemins bästa bieffekter. Att fler började med att erbjuda sina kunder onlinehandling.

Sov gott.

//Martina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s