När tar detta slut?

Över en vecka hemma. Blir snart galen. Så känns det bra en dag. Och sen är det dåligt igen nästa dag. Igår var en sån dag då jag såg ljuset i tunneln och där jag tänkte att nu är det bra.

Idag är det, det inte. Tvååringen sprang ner mot vägen och jag fick springa efter henne. Sprang ca 50 meter, max. Sen kunde jag inte andas och var helt slut. Det var drygt 3 timmar sen och jag har fortfarande inte återhämtat mig.

Luften är tung att andas och hostattackerna kommer med jämna mellanrum. Lite mer sällan idag jämfört med nån dag sen. Men fortfarande närvarande.

Värst är nog dock orkeslösheten. Orkar ingenting. Prisar mig själv för hembakat bröd i frysen och att jag köpt hem mat på påse och lagat mat dagar jag orkat och fryst in. Just idag blev det paella och det var inte sista gången jag köpte den.

Nu ligger jag i växthuset och vilar på bänken. Mini sover i vagnen och en liten stund är det lugnt. Att vara hemma sjuk och dessutom ha en rastlös tvååring hemma är inte direkt toppen för återhämtningen.

//Martina