Allmänt · Bakning · Foto · Kreativt · Tillbakablickar · Vardagsliv · Växthus och trädgård

Växthuset, min plats i livet

Här sitter jag. Mitt bland humlans surrande och den friska växtdoften som blandas med doften från teet. Och njuter. Luften är så lätt att andas och hela kroppen njuter av allt ljus som växthuset ger. Både rent själsligt och fysiskt.

I år har vi verkligen tagit oss tid att röja upp i växthuset. (Vi och vi, mest är det maken som dragit det tyngsta lasset). Men jag har varit med och tänkt och jag har valt möbler samt planterat.

För ett par år sedan gick taket sönder på sina håll och förra året gick ett par rutor till. Förra året var definitivt inte ett år som man orkade fixa med det. Men i år har maken röjt undan allt glassplitter och vi har även fått in möbler. En soffa vi redan hade och nytt bord med turkosa vikstolar.

I fönstret slingrar sig vindruvorna bakom duken. Rabarbern växer så det knakar. Och överallt ett samlat kaos av diverse små krukor med växter.

Det blev verkligen fint. En liten oas mitt i oasen. Vindruvorna är uppklippta rejält och riktade efter ett par år av fri tillväxt. Och det är verkligen härligt nu när de börjar skjuta fart.

Vi har rabarber i växthuset och även ute. Men vi har inne med för tidig skörd. Vilket resulterade i en god rabarberpaj för ett tag sen. Älskar det där med från jord till bord.

Från jord till bord. Årets första rabarberpaj är alltid en av de bästa.

Tomatplantorna växer sakta men säkert och även gurkplantor står på tillväxt. Jordgubbar har jag satt i växthuset istället för ute i år. Så får vi se om det funkar bättre för oss. Fåglarna har varit hopplösa på våra gubbar och vi har inte hittat ett system som funkar. För ett par år sen hade vi ett relativt bra nät. Men det gick sönder o sen har vi inte hittat nåt nytt.

I mars firade vi ju tio år jag och maken. Och när jag ändå köpte utemöbler slog jag till på en hängmatta med ställning. Något som maken klurat på länge. Så vad kunde väl vara en bättre present till honom… Eller ja, till oss alla för jag har nog vilat mer i den än honom än så länge.

Min text fick pausa. Jag gick ut och satte mig vid studsmattan. Där ser jag två av tre leka i studsmattan (hoppa matta som tvååringen säger) och maken gräver ner bärbuskarna jag köpte för några veckor sen.

En bukett vitsippor till en vårdtagare. Vi plockade på promenaden för ett tag sen. Så härligt att kunna göra någon så glad, med så liten insats.

Jag är sjuk och till och från orkeslös. Det har varit många veckor nu fram o tillbaka med sjukdom hos varierat barnen och oss vuxna. Just nu är det främst jag. Men även maken är hostig. Dock tack o lov lite mer ork i kroppen än jag.

Man får vara tacksam för att man orkat tidigare helt enkelt. Som idag när vi kunde plocka upp köttfärssås till hela familjen från frysen och bara behövde koka pasta för o göra lunch.

//Martina

En reaktion till “Växthuset, min plats i livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s