ADHD · Allmänt · Autism · ångest · Bakning · Barn · Foto · Jobb · Martina filosoferar · Religion · Sömn · Vardagsliv

Med samlad kraft

Lång och intensiv dag till ända. Blir trött bara jag tänker på allt som hunnits. Men också skönt. Bakat grötrutor, disk, tvätt, lagt in två kassar ren tvätt som liksom glömts bort ett tag nu. Lagat mat. Kört till sortergården och sen vid tre började jag jobba.

Och så ett antal känslor i det. Mitt hjärta blödde av sorg över att behöva neka min dotter kalas idag. Hon var svullen i halsen och i dessa tider får man ju vara ännu mer noggrann. Min dotter älskar kalas och vaknade således redan klockan 5 och började stirra. Hon går så in i det att när jag berättade att hon inte kunde gå, så bröt hon ihop och fick panikångest.

Det svider så i mig när hon mår så dåligt. Tack och lov har hon ångestdämpande till natten så det fick hon få på morgonen. Annars hade hon inte tagit sig ur det. Blir så ledsen åt att se henne sån.

Men det vände sen. Medicinen hjälpte. Men bäst hjälpte överraskningen när kompisen kom cyklande med mamma och syskon och hade med sig godispåsen och en bit tårta. Hon blev såååå glad! Och dessutom fick hon ju lov att ge paketet som vi hade slagit in igår. Verkligen roligt när någon gör det där lilla extra.

Samlade texter med tänkvärda rader från diverse psalmer. Och i sängen ligger min spikmatta som alltid ligger i mitt skåp. En av mina bättre vänner skulle jag säga.

Inatt sover jag på jobbet och i vårt vilrum sitter det blad från en pslalmanacka jag satte dit en gång. Det är nämligen bara vita väggar och innan bilderna kom upp kändes det som en instutition. Så jag tog en gammal almanacka och klippte isär och satte upp temporärt med tejp. Och där har de suttit nu i över ett år, så tejp funkade uppenbarligen.

Brukar läsa orden då och då. Och ikväll fastnade jag vid dessa. ”Han oss hjälper när han ser, att vi inte orkar mer”.

I dessa tider är det rätt skönt att jobba i kristen hemtjänst. Att känna att vi alla har en gemensam grund att landa i och få med oss extra mycket kraft ut till våra vårdtagare.

Nätterna mellan passen känns alltid korta och inatt mer än vanligt när en hel timme bara säger ”poff”. Men men. Glömde mitt melatonin hemma så får hoppas jag lyckas sova någorlunda ändå.

//Martina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s