Allmänt · ångest · Jobb · Martina filosoferar · Vardagsliv

En smittohärd, ger sammansvetsad värld?

Tomma hyllor i affärerna, snabba regeringsbeslut, stängda skolor, hemma från jobb, skola och barnomsorg för att man hostar lite grann eller känner sig minsta lilla sjuk. Hemma även efter man blir bra igen ett par dagar. Det är just nu en annan tid.

Det är mycket oro och ängslan över världen. Man har inget facit, vi vet inte hur allt kommer sluta. Och det kanske är tur. För när det är så ovisst som det är nu, så kämpar folk lite mer. Åtminstone en hel del utav befolkningen.

För visst är det märkligt att stanna hemma för att man hostar lite. Det går emot allt jag brukar tänka. Självklart ska man inte jobba sjuk annars heller. Särskilt inte när man jobbar i vården som jag. Men skulle jag vara hemma varje gång jag känner mig lite snuvig så hade jag ju fått vara hemma hur ofta som helst. Visst det är många som jobbar lite väl sjuka. Som i princip måste vara döende för att stanna hemma. Men i dessa tider har de inget val än att följa riktlinjerna. En ny och nyttig erfarenhet för många.

Jag var på Willys i veckan för att handla lite som behövdes. Till skillnad från resten av befolkningen så var det inte just toapapper. Men lite konserver tänkte jag var bra att ha hemma. Och kanske lite köttbullar och pasta. Sånt som jag normalt handlar. Men det var så tomt i frysdiskar och hyllor. Nästan lite otäckt att se allt så naket. Bilder från filmer om när världen gått under kommer genast över mig och någonstans där förstod jag ännu mer allvaret.

Man säger att allt handlar om att folk har bunkrat mat. Och ja det är säkert också sant. Men jag tänker att mycket handlar om att vi i Sverige, förlitar oss på mat från andra länder. Och när gränser stängs, då kommer inte heller maten fram. Om inte detta är en väckarklocka till att handla mer svenskt och höja upp våra svenska bönder och matleverantörer så vet jag inte vad som är.

För varför ska vi hämta mat från andra länder som vi klarar av att producera själva. Ja vi är vana vid att kunna äta vissa saker året runt. Men kanske får man vänja sig vid att äta efter säsong. Självklart går det att lagra. Jag har en före detta kollega som är min stora förebild vad gäller det. Hon odlar och lagrar och jag tror att hon är rätt så självförsörjande på grönsaker. Om inte annat lär hon väl bli det snart. Människor som hon kommer klara den här krisen utmärkt.

Jag har en annan vän med som också är en förebild vad gäller detta. De har både djur och odling och har således både kött och tillbehör. Vilken oerhörd rikedom att äga.

Vi odlar ganska mycket i år. Det har varit ett par år där det inte blivit nästan något. Och jag saknade det enormt att inte kunna gå ut och plocka tomater direkt från de väldoftande plantorna i växthuset eller sallad i en näve in till frukostmackan.

Men något positivt med denna pandemi. Det är att folk börjar tänka annat. Tänka nytt. Bagerier och restauranger börjar med hemkörning och take away. Och man löser så folk ska slippa känna oro över att gå in i lokalen, utan kan få bli uppmötta utanför och få maten i en kasse i handen. Folk utvecklar sina verksamheter åt helt andra håll och får idéer de antagligen inte fått om de inte varit tvungna att tänka nytt.

Det har också blivit en stor mängd människor som går samman för att hjälpa. Jag ser många som erbjuder sig att handla åt folk de knappt känner. Som rastar hundar och som ställer upp. Saker som för någon månad sen aldrig skulle hända. Det är som att en krissituation som detta är föder värme och omtänksamhet i människorna.

Likaså har en grupp skapats till att börja printa 3D-visir åt vården. Samordna leveranser av munskydd, handskar och sprit ifrån företag och andra som har men som kan dela med sig. Det är fantastiskt vad människor som vill hjälpa, kan åstadkomma! Jag blir så glad varje gång jag ser uppdateringarna ifrån gruppen. För de löser en massa och levererar till glada sjukhus och vårdcentraler.

Dessutom är ju vi i sjukvården aldrig så uppskattade som nu. Det heter att vi har samhällsviktiga jobb. Jag läste en fantastisk seriestripp av Robert Nyberg idag där texten var en klockren käftsmäll. ”Hur vet man att man har ett samhällsnödvändigt arbete?” ”Lönen är ofta löjligt låg”. Lite fastnar skrattet i halsen. För det är ju trots allt sant. Det är vi i vård och omsorg (inkluderat förskola, skola o liknande) som hyllas. Och det är helt klart inte vi som bidrar mest till skatterna med våra löner.

Men ändå kvarstår oron. Hur ska detta sluta? Hur länge kan vi slå knut på oss själva för att hjälpa varandra? Vad händer om allt för många inte kan ta sig till jobbet? Vad händer om viruset inte slutar spridas? Det är alldeles för stort att ta in. Och något som jag lägger i Guds händer. I min tro får jag förtrösta och vore det inte för att människor faktiskt dör och de som tillfrisknat tycks ha fått kvarstående men. Så känns det som att man kan förstå tanken.

Jag tror alltså inte Gud planterar ut ett virus. Men i en värld som blir mer och mer självcentrerad och där man tar för givet att allting alltid ska finnas i affären. Så är det bra med lite nya glasögon. Och den här nyväckta kämparandan, nytänkandet och omsorgen för medmänniskor hos gemene man hoppas jag verkligen får finnas kvar även när pandemin är över.

//Martina

6 reaktioner till “En smittohärd, ger sammansvetsad värld?

  1. Hej Martina
    Vad bra du uttrycker dig och skriver. Och mycket tänkvärt. Fantastiskt hur folk skapar nya möjligheter och tänker om o tänker annorlunda.
    Tänker också att naturen på vissa ställen även läker sig själv🙏❣️

    Gilla

    1. Tack mamma. Ja jag läste om Venedig. Att kanalerna hade delfiner och andra djur som vanligen inte är där pga turismen. Men när jag skulle hitta källan så hittade jag inte den. Så tordes inte skriva om det. Men om det stämmer är det ju fantastiskt!

      Gilla

  2. Så otroligt vackert o tänkvärt. Du är en mästare på att formulera o få fram essensen av det viktiga ❤️

    Står bakom dig o dina ord. Håller med fullt ut, känns som att du satt ord på mina tankar.

    Kram Sus

    Ps. Misstänker att jag känner den odlande/självförsörjande Fd kollegan 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s