Jag blir inte rädd särskilt ofta. Då tänker jag så där rädd på riktigt. Inte att man försjunken i tankar hoppar högt när någon börjar prata eller plötsligt står där framför. För lättskrämd på så vis, det är jag. Nej, nu tänker jag på sådant som verkligen skrämmer mig. Tidigare idag läste jag ett inlägg… Fortsätt läsa Från medmänsklig omtanke till hatstormsparty?
Att våga tro och följa sin stjärna
Ikväll när jag gick med hunden behövde jag ingen pannlampa. Fullmånen och stjärnorna lyste min väg. När man står under en klar stjärnhimmel. Det är märkligt. Man känner sig så liten samtidigt som man känner sig som en del av något mycket större. Större än man någonsin kan förstå fullt ut. Och den känslan är… Fortsätt läsa Att våga tro och följa sin stjärna
När kroppen går ner i strömsparläge
Jag sitter hemma, ensam kvar. Familjen är på väg, eller kanske redan framme, hos mina svärföräldrar. Jag skulle så klart egentligen också följa med. Men det hade inte fungerat, hur mycket jag än vill göra allt. Så är det inte alltid möjligt numera. Den senaste tiden har trötthetsattackerna kommit oftare och oftare. En känsla av… Fortsätt läsa När kroppen går ner i strömsparläge
Sömn – en ekonomisk fråga
I vår familj är vi 5 personer som behöver melatonin dagligen eller då och då för att få sova. Förut ingick melatonin i högkostnadsskyddet. Men sedan några månader tillbaka är det bara subventionerat för barn med ADHD mellan 6 och 17 år. Med andra ord 2 av 5 personer i vår familj på 5. Trots… Fortsätt läsa Sömn – en ekonomisk fråga
Funkisveckan: Diagnosresan
I våras var den första temaveckan under namnet #funkisveckan och då skulle man berätta utifrån olika rubrik. Allt för att belysa hur det är att leva ett liv som inte tillhör normen. För att normalisera och neutralisera hur det ser ut i olika familjer. Här kan man se de inlägg jag skrev då, och även… Fortsätt läsa Funkisveckan: Diagnosresan
Tydliga drag utav..
Ni vet när man spelar spel, och närmar sig mållinjen. Men så hamnar man på rutan, stå över ett kast eller gå tillbaka 5 steg. Och så känns det som att man aldrig ska hamna i mål. Lite så är känslan just nu. Jag ska försöka samla ihop mina tankar och känslor som är lite… Fortsätt läsa Tydliga drag utav..
Good enough?
Sitter på biblioteket i ett lånat grupprum. I mina hörlurar hörs just nu Josefina Gnistes vackra toner, menade att sprida något slags lugn och styrka till mig. Det allra sista vi hade på vårterminen var en individuell skriftlig tenta. En ganska rolig tenta egentligen då den byggde på en film som vi skulle se. Av… Fortsätt läsa Good enough?
Känslan av skam
Varför är känslan av skam, så otroligt svår att göra sig av med? Jag är en sån person som har skämts hela mitt liv. Oftast å andras vägnar, när de inte haft vett att skämmas själva. Och det är i sig helt orimligt, för det har kunnat vara för folk som jag aldrig tidigare mött,… Fortsätt läsa Känslan av skam
En betraktelse
De är så söta de små vindruvsklasarna i växthuset. Om ett par månader är de ätklara. Men än så länge är de bara som små prickar lite varstans i växthuset. Men det är verkligen fascinerande varje år detta med att vinstocken som ser död ut bara vaknar till liv igen och plötsligt bär stora mängder… Fortsätt läsa En betraktelse
Nästan som före pandemin
Idag har jag haft en riktigt social dag. Med människor som jag träffat på riktigt och inte bara kikat på via en skärm. Underbart. Som man har saknat det. På förmiddagen hade jag förmånen att över en kopp kaffe och hembakat fika få ta del av en livsberättelse. Vi har en skoluppgift just nu, som… Fortsätt läsa Nästan som före pandemin
Martinas Bokstäver 