Ganska ofta genom åren när jag sagt att jag har barn med diagnoser och särskilt autism så kommer en beklagande reaktion. En "vad ledsamt att höra" i olika form. Jag blir förvånad i princip varje gång. För det finns väl ingen anledning att beklaga? Jag kan ibland klaga över den extra belastning det innebär att… Fortsätt läsa ”Varför skulle det vara synd om mig?”
Funkismammor på vift -Egentid delux
Idag är det helt tillbaka i vardagen igen. Men torsdag morgon körde jag hemifrån för ett dygn i Halmstad med en av de bästa jag vet. Vi hade flyt och kunde checka in på Scandic redan när vi kom och sedan flöt allt på fantastiskt fint. Kristihimmelfärdshelgen kunde verkligen inte varit bättre. Det var utlovat… Fortsätt läsa Funkismammor på vift -Egentid delux
Att vara vän med nån man aldrig mött
Jag har så många främlingar i mitt liv, som i vissa avseenden känns närmare än mina vänner. Efter den meningen kommer flera som läser detta att nicka igenkännande och förstå precis vad jag menar. Medan andra kommer tycka att det låter konstigt. Kanske till och med ta illa vid sig. Men låt mig förklara. När… Fortsätt läsa Att vara vän med nån man aldrig mött
Och så står man där. Förminskad och ler, igen.
Jag förstår att syftet ytterst sällan varit att förminska. Jag förstår att det handlar om att man vill vara snäll och försöka skänka en lugnande tanke. Men det är inte så det tas emot. "Du ska se att det inte är något", "Det går nog över snart", "Vi är inte oroliga" med flera liknande kommentarer,… Fortsätt läsa Och så står man där. Förminskad och ler, igen.
NPF – nästintill full pott
Idag är det NPF-dagen och NPF står för Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och de diagnoser som ingår är ADHD, autism, Tourettes och även språkstörning (vilket var en liten överraskning för mig, jag visste inte det). Sen finns det fler diagnoser som är vanligt förekommande tillsammans med dessa. I vår familj finns som ni vet både ADHD och… Fortsätt läsa NPF – nästintill full pott
Omotiverad kompott varvad med stolthet
I flera dagar nu har min motivation och motor till att börja och ta upp studierna varit så låg. Snudd på obefintlig, jag vet inte vad det är. Ämnet i sig är ett bra ämne som jag gillar och ju är intresserad av. Vårt case har autism och det är ju liksom vardag. Så jag… Fortsätt läsa Omotiverad kompott varvad med stolthet
Livet enligt prosa
Det är så mycket som står och faller Av livet runtomkring själv står jag där i mitten Och fattar ingenting. Massa beslut som ska beslutas Och samtal som ska ringas Får inte ens bestämma själva Utan det mesta av det tvingas Det är avlopp som ska granskas Det är elräknings-eländenSvar som ständigt dröjerständig värk i… Fortsätt läsa Livet enligt prosa
Från medmänsklig omtanke till hatstormsparty?
Jag blir inte rädd särskilt ofta. Då tänker jag så där rädd på riktigt. Inte att man försjunken i tankar hoppar högt när någon börjar prata eller plötsligt står där framför. För lättskrämd på så vis, det är jag. Nej, nu tänker jag på sådant som verkligen skrämmer mig. Tidigare idag läste jag ett inlägg… Fortsätt läsa Från medmänsklig omtanke till hatstormsparty?
Att våga tro och följa sin stjärna
Ikväll när jag gick med hunden behövde jag ingen pannlampa. Fullmånen och stjärnorna lyste min väg. När man står under en klar stjärnhimmel. Det är märkligt. Man känner sig så liten samtidigt som man känner sig som en del av något mycket större. Större än man någonsin kan förstå fullt ut. Och den känslan är… Fortsätt läsa Att våga tro och följa sin stjärna
När kroppen går ner i strömsparläge
Jag sitter hemma, ensam kvar. Familjen är på väg, eller kanske redan framme, hos mina svärföräldrar. Jag skulle så klart egentligen också följa med. Men det hade inte fungerat, hur mycket jag än vill göra allt. Så är det inte alltid möjligt numera. Den senaste tiden har trötthetsattackerna kommit oftare och oftare. En känsla av… Fortsätt läsa När kroppen går ner i strömsparläge
Martinas Bokstäver 